Symfoni nr 7 i A-dur

1. Poco sostenuto - Vivace 

2. Allegretto 

3. Presto 

4. Allegro con brio 

Om verket

Ludwig van Beethovens sjunde symfoni är en mäktig komposition som bär på historiens vingslag och konstnärens inre kamp.  

Beethoven, den tyska wienklassicismens gigant, skapade sin sjunde symfoni mellan 1811 och 1812. Verket är en kraftfull och emotionell färd genom tidens strider och mänsklighetens längtan.  

När Beethoven började komponera verket, planerade Napoleon sin kampanj mot Ryssland. Efter den tredje symfonin, och möjligen även den femte, verkar den sjunde symfonin vara ytterligare en av Beethovens musikaliska konfrontationer med Napoleon. Denna gång skedde det i kontexten av de europeiska befrielsekrigen från Napoleons dominans. Beethoven, en passionerad själ, lät musiken spegla tidens oroligheter och längtan efter frihet .   

Beethovens liv präglades vid denna tid av försämrad hörsel, vilket ledde till att han använde "konversations-anteckningsböcker" för skriftlig kommunikation. Symfonin fick sin premiär i Wien den 8 december 1813 vid en välgörenhetskonsert för sårade soldater från slaget vid Hanau. Beethoven dirigerade själv och uttryckte patriotiskt: "Vi rör oss av ren patriotism och glädjefull uppoffring av våra krafter för dem som har offrat så mycket för oss." Musikens kraft och budskap om hopp och överlevnad berörde publiken djupt.   

Konserten inkluderade även det patriotiska verket Wellingtons seger, som hyllade britternas triumf över Napoleons Frankrike. Symfonin bemöttes väl av publiken, och den andra satsen, Allegretto, var så populär att publiken avkrävde en omedelbar bissering. Beethovens entusiastiska gestikulerande på dirigentpulten imponerade. Här fanns glädje, sorg och en känsla av att övervinna svårigheter. Beethovens sjunde symfoni är en kraftfull musikalisk berättelse om mänsklighetens strävan, kärlek och hopp. Genom dess dramatiska toner och passionerade uttryck fortsätter den att beröra våra hjärtan och själar.