15 Variationer och Fuga Ess-dur Op.35 "Eroica-variationerna"

Under några år i början av 1800-talet var Beethoven uppslukad av en melodi som han vände och vred på i olika sammanhang. Första gången var 1801 i finalen till baletten Prometheus. Året efter i dessa pianovariationer, och 1802-1804 fullbordades temat i finalen till den monumentala Symfoni nr 3.

Tonsättaren är mycket metodisk i dessa så kallade Eroicavariationer. Stycket börjar med temats basgång, som sedan varieras på tre sätt. Först cirka tre minuter in presenteras temat i sin helhet. De femton variationerna är en uppvisning i Beethovens underbara fantasi, humor och skicklighet. Stycket avslutas med en virvlande fuga.