Vattenkonsert från Moldau till Rhen lördag

1. Vyšehrad 

2. Vltava 

3. Šárka 

4. Z českých luhů a hájů 

5. Tábor 

6. Blaník 

Om verket

Bedřich Smetanas Moldau är en av de mest kända kompositionerna inom den klassiska musiken och ett mästerverk i tonligt bildskapande. Skriven som en del av Smetanas symfoniska cykel Má vlast, Mitt fosterland, fångar Moldau, eller Vltava på tjeckiska, den majestätiska floden Moldaus resa genom den tjeckiska landsbygden. 

Verket inleds med en lugn och stillsam introduktion som återspeglar flodens källa som springer fram ur de tjeckiska skogarna. Därefter växer musiken i intensitet och storslagenhet när floden bryter sig igenom bergen och forsar fram genom dalgångar och över slätter. 

Genom melodiska teman skildrar Smetana olika scener längs Moldaus väg, inklusive bondens dans, det majestätiska slottet Vyšehrad och det dramatiska flödet genom Prag. Verket når sitt klimax när Moldau når sin slutdestination, floden Elbes sammanflöde, i en triumferande och storslagen avslutning. 

Moldau är inte bara en musikalisk skildring av floden Moldaus fysiska resa, utan också en känslomässig och nationell hyllning till den tjeckiska naturen och kulturen. Med sin gripande skönhet och sitt kraftfulla uttryck förblir Moldau en av Smetanas mest älskade och ikoniska verk. 

1. Lebhaft 

2. Scherzo. Sehr mäßig 

3. Nicht schnell 

4. Feierlich 

5. Lebhaft 

Om verket

Robert Schumanns Symfoni nr 3, även känd som Rhen-symfonin, är den sista symfonin han komponerade då hans fjärde symfoni mer eller mindre var färdigkomponerad redan 1841. Tredje symfonin tillkom inte förrän 1850, inspirerad av det idylliska landskapet längs floden Rhen.

Första satsen, skriven i sonatform, inleds med full orkester. Huvudtemat går i 3/4-takt men den starka övergripande hemiolrytmen i 3/2 som präglar huvudtemat driver musiken tydligt framåt. Andra satsens scherzo är en syntes av menuett- och variationsform och temat är baserat på en ländler, en tysk folkdans. Mittensatsen bildar en lugn musikalisk oas som kontrast till de två inledande satserna. Schumann komponerade den fjärde satsen som en ceremonial kröningsmusik med Kölns mäktiga katedral i tankarna. Sista satsen återkopplar

till första satsens tonart i Ess dur och det livliga inledningstempot. Det var Schumann själv som dirigerade uruppförandet 1851 vid en konsert i Düsseldorf där han sedan 1850 innehade positionen som stadens musikdirektör.

Schumanns Rhen-symfoni är känd för sin melodiska skönhet, sina rika harmonier och sitt känslomässiga djup och med sin gripande och färgstarka musik fortsätter symfonin att vara en av Schumanns mest älskade och framförda verk.