Rachmaninovs tvåa (lördag)

Roustom: Cross Currents

Den syrisk-amerikanske tonsättaren och oud-virtuosen Kareem Roustom står med ena benet i västerländsk konstmusik och jazz, och det andra i olika mellanösterntraditioner. Denna korsbefruktning leder ofta till slagkraftig och djupt emotionell musik. Han har skrivit soundtrack till ett tjugotal filmer och undervisar i komposition vid Tufts University i Massachusetts.

Precis som klarinettkonserten Adrift on the Wine-dark sea, som MSO framförde i januari, handlar Cross Currents om flykt och migration. Utgångspunkten är de korsande strömmar av identiteter och existensvillkor i vardagen som migranter måste hantera i sina nya länder.

I ett större sammanhang anspelar titeln på alla möjliga strömmar över jordklotet, såväl hav och forsar, som människor. Roustom kommenterar: ”Vårt grundläggande behov av öppna ytor och fri rörlighet, står i kontrast till de människoskapade inhägnader, som strävar efter att kontrollera och begränsa vår rörlighet.”

Rachmaninov: Symfoni nr 2

Sergej Rachmaninovs första symfoni förstörde hans liv för lång tid framåt. För MSO:s chefsdirigent Robert Trevino handlar Symfoni nr 2, som hade premiär elva år senare, om att komma på fötter igen. Genom att framföra den, vill han visa att det som var möjligt för Rachmaninov är möjligt för oss alla.

Uruppförandet av Symfoni nr 1 skedde i mars 1897 och blev ett stort misslyckande. Dirigenten var inkompetent och orkestern illa förberedd. Recensionerna blev mördande. Denna katastrof slungade ner den tjugofyraårige Rachmaninov i en djup depression och de kommande åren komponerade han nästan inget alls. Hans omgivning försökte hjälpa honom på olika sätt och till slut fick han kontakt med en terapeut som bland annat använde sig av hypnos. Efter fyra månaders behandling i början av år 1900 kom han upp ur det värsta mörkret. Några månader senare påbörjade han arbetet med Pianokonsert nr 2, som tillägnades hypnotisören.

Han kom igång med musikskapandet, men fick ibland återfall av depression och led av dåligt självförtroende. 1906, under en vistelse i Dresden, tog han dock äntligen symfonitjuren vid hornen igen och påbörjade sin tvåa. Den uruppfördes i Sankt Petersburg i februari 1908 och blev en stor framgång. Rachmaninov var äntligen på banan igen! Nästa stora verk blev den legendariska tredje pianokonserten.

Symfoni nr 2 är ett mastodontverk i fyra satser. Att beskriva den i detalj låter sig inte göras på detta utrymme. Känslorna strömmar i alla riktningar, de underfundiga och vackra melodierna fyller oss med rörelse, de dramatiska stegringarna omfamnar oss och solopartierna lyfter oss mot skyn.