Kammarmusikserien #8 - Pianotrio

Reinhold Glière

ur Åtta duetter för violin och cello (1909)

Reinhold Moritzevitj Glière (1875-1956) var framförallt verksam i Moskva, men även i Kiev. Ett av hans mest kända verk är baletten Den röda vallmon från 1927. Åtta duetter komponerades 1909 och ska snarare förstås som fristående verk, än som delar av en helhet. Det inledande preludiet kännetecknas av en åttondelspuls som går genom hela stycket på ett meditativt sätt, först i violinen och sedan omväxlande mellan de båda instrumenten. Den mörka känslan följs upp av en vacker vaggvisa (berceuse) och sedan av en canzonetta, som ursprungligen betecknar en lantlig sång. Det är lätt att föreställa den graciösa violinmelodin som en sjungen text om kärlek och längtan. Fjärde stycket är ett intermezzo, d.v.s. ett mellanspel, som i detta sammanhang istället blir en rask avslutning.

Lera Auerbach

ur 24 Preludes för piano

Lera Auerbach föddes i Sovjetunionen 1973 men hoppade som 17-åring av under en vistelse i USA, för att studera piano och komposition. Hon har skrivit fyra symfonier, två requiem och mycket annan musik för olika typer av orkestrar, kammarensembler och solister. 2005 hade hennes balett Den lilla sjöjungfrun premiär på den då nyöppnade Köpenhamnsoperan.

24 preludier för piano skrevs 1998 och framförs här i ett urval om fem stycken som demonstrerar verkets bredd. Nummer fyra är eftertänksam och nostalgisk, elvan dör ut likt havet som drar sig tillbaka i ebb, medan tolvan är hård och hamrande, ”allegro brutale” står det på notbladet.

Lera Auerbach

Pianotrio nr 1

Auerbach har komponerat fyra pianotrior, plus ett verk för samma sättning som heter Postscriptum. Den första trion uruppfördes 1999 och består av tre mycket kontrasterande satser. Preludiet är lekfullt och humoristiskt. Andra satsen lugn och lätt klagande, nästan lite meditativ (andante lamentoso). Verket avslutas med en energisk och vild final (presto).

Felix Mendelssohn

Pianotrio nr 1 i d-moll

1839 var den trettioårige Felix Mendelssohn synnerligen väletablerad, såväl som kompositör som dirigent för Gewandhausorkestern i Leipzig. I mars hade han uruppfört Schuberts storslagna och svårspelade Symfoni nr 9, mer än tio år efter tonsättarens död. Pianotrio nr 1 skrevs några månader senare och har kommit att betraktas som ett av genrens mästerverk. Den stormiga inledningssatsens huvudtema presenteras direkt av cellon. I den långsamma andra satsen skingras orosmolnen från den föregående. Den är romantisk och når en emotionell höjdpunkt i mitten. Sedan kommer ett livligt scherzo och slutligen en dramatisk final som går i eftertänksam moll. I sluttakterna blommar den dock ut i dur.