Kammarsymfoni nr 1

På 1910- och -20-talet skulle Arnold Schönberg revolutionera den västerländska konstmusiken med sin atonala musik och tolvtonsteknik – men tendensen kan spåras bak till det här verket, som skapades redan 1906. Det är visserligen inte atonalt, men Schönberg töjer på tonalitetens gränser, t.ex. genom att använda sig av ackord uppbyggda av fyrtonsintervall, istället för tre toner, som är det traditionella. I Kammarsymfoni nr 1 demonstrerar han detta så kallade kvartackord med pedagogisk tydlighet genom en uppåtgående, fanfarliknande melodi på sex toner i hornstämman alldeles i början. Detta motto återkommer sedan flera gånger under verket. (Ett annat exempel på denna tonföljd finns i början av Kraftwerks Trans Europe Express.)

Under den här tiden hade Schönberg komponerat mycket musik för stora orkestrar, t.ex. Pelleas und Melisande (1903). Genom att skriva en symfoni för en betydligt mindre ensemble eftersträvade han större tydlighet kring de musikaliska idéerna. Olyckligtvis är verket så svårspelat, att det var svårt att uppnå detta syfte vid tiden för dess tillkomst.