Konsert för viola och orkester

”Några passager kommer högst troligt att visa sig vara obekväma eller ospelbara”, skrev Bartók i ett brev till beställaren, den skotske violasten William Primrose. Han förklarade vidare att utkastet till konserten var klart och att det bara återstod ”mekaniskt arbete”. Kort därefter avled Bartók i leukemi, 64 år gammal. Konserten räknas som hans sista verk.

Hans elev och landsman Tibor Serly (1901-1978) tog på sig att slutföra verket, men det visade sig vara mer än mekaniskt arbete, bland annat för att utkasten var en enda röra. Bartók hade komponerat på lösa, opaginerade notpapper, inte sällan med andra skisser på. Sammanställningsarbetet tog Serly tre år och konserten kunde äntligen uruppföras den 2 december 1949, mer än fyra år efter tonsättarens död. Verket består av tre sammanhängande satser och börjar med ett stillsamt tema i violan, både melankoliskt och kusligt. Andra satsen börjar i bön och kontemplation, men växer sedan i intensitet. Finalen är ett tekniskt kraftprov för solisten, som dock får några välförtjänta pauser i form av vackra orkestermellanspel med nostalgisk touch.