Ludwig van Beethoven - Septett i Ess-dur, op. 20

Den här videon är inte längre tillgänglig på grund av rättighetsskäl.

Ludwig van Beethovens Septett i Ess-dur (1799-1800) är det av hans verk som var mest populärt under hans egen livstid. Urpremiären ägde faktiskt rum på dagen för 220 år sedan, den 2 april 1800 på Burgtheater i Wien. Under de tre följande decennierna spelades septetten i princip överallt – på hemmakonserter, i konsertsalar och i möteslokaler.

I fråga om instrumentering var Beethoven helt nyskapande i septetten. I 1700-talets hitlistemusik, de instrumentala serenaderna (verk i mindre format för orkester), brukade träblåsinstrumenten förekomma parvis. I septetten hörs bara ett instrument av varje sort. Det här breddade möjligheterna för hur Beethoven kunde skriva för de enskilda stämmorna; cellon kunde röra sig uppåt i registren, fagotten behövde inte gräva ner sig i källaren och fiolen kunde agera som en soloviolin.

Det var även annat som var annorlunda. Första satsen uppför sig inte direkt kammarmusikaliskt, utan snarare symfonilikt med sin långsamt vidgande inledning. Samtidigt så svävar den lättsamma anden hos en Mozart i högform över helheten, det är rakt igenom underhållande på ett sätt om slår broar till ett stycke som Mozarts Divertimento nr 17 i D-dur (med samma antal satser och längd), komponerat 20 år tidigare.