Théophile Hartz

Född: Mulhouse, Frankrike

Började spela oboe: Som barn ville jag egentligen spela fiol men hade turen att möta en oboelärare som lyckades övertyga mig om att istället testa hans instrument. Tack vare hans fantastiska undervisning glömde jag snabbt bort fiolen! Jag föll för oboens charm.

Utbildning och musikalisk bakgrund: När jag gick ut skolan började jag studera oboe på konservatoriet i Lyon där jag tog min kandidatexamen. Sedan fortsatte jag studierna i två år på musikhögskolan i Karlsruhe innan jag flyttade till Sverige 2011.

Medlem i MSO sedan: våren 2025

Det bästa med MSO? Framför allt uppskattar jag att få spela i en orkester som både är vänlig och engagerad – och väldigt begåvad. Här finns en  miljö där man ständigt inspireras, med både ambition och en känsla av att få spela musik bland vänner.

I vilka andra orkestrar, ensembler eller konstnärliga sammanhang har du spelat?
Jag har bott i Malmö i flera år och har bland annat arbetat på Malmö Opera sedan 2011. Jag har också spelat i DR Symfoniorkester i Köpenhamn och i Göteborgs Symfoniker.

Vem är din favoritkompositör? Schubert! Hans nionde symfoni är min absoluta favorit att spela, men jag lyssnar nästan alltid på hans lieder – som Du bist die Ruh och Der Tod und das Mädchen.

Har du en favoritplats i Malmö? Jag har flera! Men en återkommande favorit är cykelturen till jobbet genom Kungsparken. Det är en perfekt plats att varva ner på några minuter innan repetitionerna och våra konserter.

Vilket är ditt bästa råd till unga musiker i början av sin konstnärliga resa? Försök se din utveckling som musiker som ett slags lek. Det är lätt att fastna i perfektionismen, och visst är det viktigt men man prova att se det mer som en utmaning och en långsiktig resa och inte som något som måste vara perfekt direkt.

Därför borde alla lyssna på symfonisk musik: Dirigenten Zubin Mehta beskrev en gång sin första orkesterupplevelse som tjugoåring i Wien som en “ljudexplosion”. Jag håller med. Alla dessa olika klanger som blandas, strukturerna, dynamiken, kontrasterna – ibland hårt, ibland otroligt skört – det är något alldeles unikt!