Solanch Sosa

Född: Cienfuegos, Kuba

Började spela violin:
Jag började spela fiol när jag var sju år gammal. Lärare från det lokala konservatoriet kom till vår skola och rekryterade några av oss till att börja ta lektioner där. Jag förstår att det kanske låter som en ganska ovanlig process för dem som inte växt upp där – vi fick nämligen inte själva välja våra instrument. Lärarna gav oss en rad tester och tilldelade sedan det instrument de tyckte passade oss bäst. Jag ville alltid spela cello, men på grund av storleken på mina händer fick jag istället fiolen.

Utbildning och musikalisk bakgrund: Jag växte upp i Cienfuegos, Kuba, och började studera på konservatorium när jag var sju. När jag var 14 år lämnade jag Kuba och flyttade till Miami, där jag gick på New World School of the Arts under gymnasietiden. Därefter studerade jag på San Francisco Conservatory of Music för min kandidatexamen, och flyttade senare till Norge för att gå masterprogrammet vid Norges musikkhøgskole.

Medlem i MSO sedan: säsongen 2024–2025 

Det bästa med MSO: Ärligt talat blev jag överraskad av hur varm och stöttande miljön är. Jag kom direkt från konservatoriet och förväntade mig att professionella orkestrar skulle vara mer strikta och skrämmande. Men här är det tvärtom – alla är vänliga, konsertsalen är fantastisk, och atmosfären är verkligen hälsosam och inspirerande.

I vilka andra orkestrar, ensembler eller konstnärliga sammanhang har du spelat med?
Under studietiden spelade jag mycket kammarmusik – i kvartetter, kvintetter och pianotrior – och det formade mig mycket som musiker. Kammarmusik är en stor kärlek för mig och något jag ser fram emot att återuppta här i Sverige. Mer nyligen spelade jag säsongen 2023–2024 på Göteborgsoperan.

Vilken är dun favoritkompositör? Sjostakovitj – utan tvekan. Hans musik är lite märklig, men också oerhört djup och vacker. Det finns en spänning i den som verkligen talar till mig. Man hör både en djup pessimism och en orubblig tro på skönheten, trots allt han gick igenom. Den motsättningen gör hans verk levande.

Har du en favoritplats i Malmö: Vilken plats som helst vid vattnet – jag tycker det är mycket fridfullt och charmigt. Och även om det kanske låter som en kliché, så inspirerar faktiskt konserthuset mig. Det är en väldigt speciell plats.

Ditt råd till en ung musiker i början av sin konstnärliga resa? ”Keep it pushing and let it rip.” Ord för ord.
Det här är lite roligt för mig att svara på, eftersom jag själv ser mig som en ung musiker i början av min karriär. Jag söker fortfarande råd och inspireras av fantastiska människor runt omkring mig. Men jag tror att det krävs mycket hjärta och kärlek för att vara musiker, lite talang, men också mycket disciplin och hårt arbete. Det finns fantastiska dagar – konserter som får en att känna sig mer än levande – men också många tuffa dagar. Långa timmar av övning. Konserter som inte kändes så bra. Det viktigaste för mig hittills har varit att alltid fortsätta framåt, oavsett vad, och att spela varje gång som om det är en konsert jag vill kunna prata om resten av livet.

Varför borde alla lyssna på symfonisk musik: Symfonisk musik har djupa rötter i västerländsk konst och kultur, men det som verkligen engagerar mig idag är hur den utvecklas – hur den omfamnas och omformas av musiker från hela världen. Vi ser större mångfald bland både tonsättare och dirigenter, och det tillför nya perspektiv och ljud till traditionen.