Vägar in i den klassiska musiken med Andreas Wetterlund

På tredje våningen på Malmö Live finns Malmö SymfoniOrkesters notbibliotek. Här jobbar orkesterbibliotekarie Andreas Wetterlund och hans två kollegor Caroline och Anton med att ta fram och förbereda övningsmaterial till musikerna. Tidigare var han ansvarig för den klassiska avdelningen i en skivbutik i Hansakompaniet och då hände det ofta att kunder frågade om tips.

– Det är det jag saknar mest med skivbutiksjobbet, säger Andreas, att hjälpa folk att hitta vägar in i musiken. Många förknippar klassisk musik med lugna stämningar, andra är inne på ett mer bombastiskt spår och filmmusik. Star Wars måste ha lockat hur många som helst till den klassiska musiken. Då kan man rekommendera Planeterna av Holst, Orffs Carmina Burana eller Verdis Requiem. Ofta har folk bara hört fragment ur den här musiken och då kan man hjälpa dem till hela verket.

Och om utgångspunkten är lite lugnare pianomusik, som Erik Saties Gymnopedier?

– Då kan man gå vidare till Arvo Pärt och hans pianomusik, till exempel Für Alina och Spiegel im Spiegel. Och sen kan man fortsätta med hans körmusik, och därefter symfonierna – som inte alls låter som den Pärt man är van vid. Det är musik som kan vara rätt kärv emellanåt.

Vilken kompositör är bra att lyssna på om man vill lära sig mer om de musikaliska formerna, t.ex. sonatformen?

– Mozart är tydlig och lätt och orientera sig i. Men i en symfoni finns risk att villa bort sig i orkestreringen. Då är det lättare att hänga med i musik för kammarorkestrar eller stråkkvartetter, som ofta är mer renodlad. Det är bra att börja i litet format och jobba sig utåt, mot större kompositioner. Att gå direkt på Frank Zappa är lite som att börja med rökig whisky, istället för mer tillgängliga söta, vita viner. Men sen ska man komma ihåg att alla inte är intresserade av att gå hela vägen till den där rökiga whiskyn, utan kanske stannar i till exempel romantiken och känner sig hemma där. Och det är gott så. Alla måste inte gilla allt.

Vilken är din senaste egna upptäckt?

– Den amerikanska tonsättaren Stacy Garrops Mythology Symphony. Den har en väldigt stor orkesterpalett och Garrop är inte rädd för att skriva melodier. Mycket modern musik har fantastiska orkestreringar och effekter, men ibland kan den kännas som en filmkuliss. Det är som att det har blivit farligt att skriva något så banalt som bra melodier. Men det är ju något av det svåraste som finns. Och Stacy Garrop vågar och kan.

Det är också spännande att utforska vad som finns på SoundCloud. Häromåret hittade jag Death of the poet av den unga amerikanska tonsättaren TJ Cole, ett väldigt innerligt stycke, lite som adagiettot i Mahlers femma. Det var som att få ett slag i magen.

För att lyssna på Death of The Poet av TJ Cole: Klicka här