Se hur klart universum lyser

Arnold Schönberg (1874-1951) var verksam i sin födelsestad Wien under stora delar av sitt liv. Här ingick han i kretsen kring tonsättare som Alexander von Zemlinsky, Richard Strauss och Gustav Mahler. Musiken han skrev kring sekelskiftet och under 1900-talets första decennium kommer ofta i skymundan av hans mer kända, men svårtillgängligare tolvtonsmusik. Det är synd, för här finns mycket att upptäcka. Lyssna till exempel på det lilla stycket Notturno för harpa och stråkar från 1896. Det är sprött, böljande och finkänsligt. Ett annat betydande verk från den här tiden är det enorma oratoriet Gurre-Lieder, som fullbordades 1911. Det bygger på en diktcykel om den danske kungen Valdemar Atterdag och är komponerat för kolossal orkester (inklusive tunga järnkedjor) sångsolister och tre körer. Ibland skönjer man Richard Wagners ande över verket, såväl i själva musiken, som i pretentionerna.

Schönbergs kanske mest älskade verk är Verklärte Nacht från 1899, som MSO framför den 21 november. Den 25-årige Schönberg skrev stycket ursprungligen för stråksextett, men MSO framför den större versionen för full stråkorkester.

Det är andlöst vacker musik som bygger på en lika andlöst vacker dikt av den tyske poeten Richard Dehmel. Titeln betyder ungefär ”förklarad natt” och handlar om ett ungt par som promenerar i månskenet. Kvinnan berättar en hemlighet för sin fästman: ”Jag bär på ett barn, och det är inte ditt.” Men mannen svarar varken med förskräckelse eller ilska, utan riktar blicken mot skyn: ”Se hur klart universum lyser”. De bedyrar sin kärlek för varandra och dikten slutar med att ”andetagen kysser varandra i luften”. Sällan har kärleken skildrats så avskalat och vidsynt, sällan har en tonsättare lyckats fånga dessa känslor på ett så innerligt sätt.

Schönbergs intresse för musikens möjligheter fick honom att utforska dess former och konventioner. I Kammarsymfoni nr 1 från 1906 började han avvika från den traditionella harmoniken och tonaliteten. 1923 lanserade han sin ”lära om komposition med tolv toner”, som gick ut på att skapa en typ av musik där alla tolv toner i skalan tillerkänns samma vikt. Tonarterna och tonaliteten var därmed upplösta. Detta experimenterande ska inte ses som provokationer eller avståndstagande från det förgångna – tvärtom. Som lärare höll Schönberg fast vid att klassikerna var absolut nödvändiga för studiet och skapandet av ny musik. Tolvtonsmusiken handlade snarare om att gripa in i ett musikhistoriskt förlopp, som hade förberetts av föregångare som Wagner, Bruckner, Mahler och många andra. Om inte Schönberg hade raserat tonaliteten, hade någon annan gjort det. Han blev en kultfigur och kring honom växte det fram en rörelse av elever och andra tonsättare som kom att benämnas Andra Wienskolan.

Några månader efter att Hitler kommit till makten i januari 1933 begärde Schönberg avsked från sin lärartjänst vid konstakademin i Berlin. Som en markering mot antisemitismen återtog han den judiska identitet han lämnat 1898 och emigrerade till USA, där han tillbringade resten av sitt liv som Mr Schoenberg. Han avled i Los Angeles den 13 juli 1951.

Tor Billgren