Meny
Reptiler, kickboxning, dataspel och violin

Reptiler, kickboxning, dataspel och violin

Johann Soustrot är en mångsysslare och en mångsidig musiker som hänger sig åt både symfonisk musik och metal.

Efternamnet kanske låter bekant? Visst är det detsamma som Malmö SymfoniOrkesters förre chefsdirigent bär, och visst finns släktskapet där: Marc Soustrot är Johann Soustrots farbror. Så det är ingen överdrift att säga att Johann kommer från en musikalisk familj.

– Förutom min farbror så spelar pappa solotrumpet med orkestrar i Tyskland och Frankrike, mormor sjöng på operan i Lyon och morfar var dirigent och trumpetare. I min familj finns det bara blåsare och sångare.


Han var tre år gammal när han plockade upp en fiol för första gången. Det var efter att han hade sett en dokumentär om en ungdomsorkester på tv, pekat på skärmen och sagt ”det där vill jag göra!”. Att bli musiker har alltid varit självklart för Johann. Men intresset har inte riktats mot någon särskild musikstil eller genre, utan han dras till all slags musik.


– När jag var i femårsåldern lyssnade min bror på rockmusik som Metallica och Nirvana och jag gillade verkligen det. Jag kommer ihåg – det här var några år efter att “Black Album” hade släppts – att jag hörde Enter Sandman och tyckte att den var fantastisk. Jag var fem år gammal och headbangade och tyckte det var hur kul som helst!


Som vuxen hemma i Frankrike, för ett knappt decennium sedan, hittade han ett sätt att kombinera sin fascination för fiol och rock:


– Jag spelade fiol i ett rockband, och när jag hade solon som påminde om gitarrsolon använde jag distpedalen. Jag och gitarristen delade på alla solon. 


I och med sin anställning i Malmö SymfoniOrkester har han numera inte tid att spela i band, och det blir ont om tid för att öva på det som blivit hans andrainstrument; elgitarr. MSO har ett nytt konsertprogram varje vecka. Orkesterrepetitionerna börjar på måndagen och avslutas på torsdag förmiddag. Sedan följer konsert på torsdagskvällen och ibland även på fredagar och lördagar. Musikerna får vanligtvis noterna med de olika stämmorna en månad före konsert, men om det är ett ny - skrivet verk kan det ibland hända att det blir förseningar.


- I ett väldigt speciellt fall fick vi noterna till konserten så sent som en vecka före framförandet. Vi tittade på dem och frågade oss ”vad är det som händer?”. Musiken var supera - vancerad, stycket var 15 minuter långt men kändes som en timme…


Hur mycket övar du på egen hand innan orkesterrepen tar vid?

– Måste du skriva det…? säger Johann och skrattar. – Det beror på om stycket finns på standardrepertoaren och har spelats förut, som Tjajkovskij eller Brahms. Med stora verk som Mahlers – även fast du kan dem utan och innan – söker du upp ställen som du vet är snåriga och kollar att fingersättningen sitter. Men du övar inte i reell mening. När det däremot handlar om en kompositör som Stravinskij måste du öva i timmar. Inför Stravinskijfestivalen var det otroligt hårt – mängden noter vi fick… När vi bläddrade var det 135 sidor. Det var jättetufft. Hårda rep och intensivt konsertschema kräver så klart avkoppling.


Johann är uppväxt med djur och natur och han och sambon har tre ormar och tre katter. Katterna har gott om saker att klättra i och leka med, och fler blir det när de snart flyttar till ny lägenhet.


- Min sambo är väldigt intresserad av att designa utrymmen och prylar för katterna, hon håller redan nu på att förbereda inför flytten. Vi kommer förresten att bo mittemot ormaffären.


Varför är du intresserad av just ormar?

– Jag har alltid varit intresserad av reptiler. När jag som liten besökte ett zoo gick jag alltid till terrarieavdelningen. Och när jag träffade min flickvän hade hon redan skaffat ormar, så jag bestämde mig för att köpa en egen.


Johann tycker att ormar är oerhört vackra djur, men konstaterar att det inte finns så mycket man kan göra tillsammans med en orm – de ber knappast om att bli kramade. Kort sagt är interaktionen minimal.


– Men samtidigt fångas du av dess närvaro. Jag gillar verkligen att betrakta dem, hur de rör sig, hur de ömsar skinn, hur de äter. Det är imponerande.


Ett annat och betydligt mer aktivt sätt för Johann att skifta fokus från musiken är kickboxning, en sport där både slag och sparkar är tillåtna. Han säger att det är ett annat sätt för honom att frigöra energi, ett annat sätt att uttrycka sig på. Förutom att ägna sig åt kickboxning och kräldjur, dyker han gärna djupt in i dataspelsvärlden.


– Jag är en hängiven gamer. Jag gillar spel som har bra berättelser, en favorit är Assassin’s Creed. Musiken till Assassin’s Creed: Revelations spelades förresten in här i Malmö med MSO.


Vad är det som lockar med att spela?

– Jag tycker om att sugas in i berättelsen, att fokusera på spelet och komma bort från det vanliga livet och samhället. Berättelserna tar mig till platser som jag aldrig kan nå i verkligheten. Jag gillar verkligen det. I musiken uppskattar jag också starka berättelser, exempelvis Strauss En alpsymfoni. Du behöver bara sluta ögonen och så är du i alperna. Härligt!

 

Senast uppdaterad 2020-10-02

Läs också