MSO har blivit en del av min livsresa

Ewa-Gun, pensionerad polis som länge arbetade som presstalesperson för Polisregion Syd, förklarar vad som händer ”när musiken omfamnar henne”:
– Tiden bara försvinner och jag har många gånger fått tröst under MSOs konserter när livet varit tufft, både på jobbet och privat.

Den klassiska musiken kom in i hennes liv tack vare en musiklärare i Simrishamn, en man som onekligen hade ”något bakom pannbenet”, som hon uttrycker det. Hon fick låna hem en LP från skolan med Mozarts Eine kleine Nachtmusik.
– Han tyckte att det kunde vara bra att börja med. Jag stängde in mig på mitt flickrum och direkt slog det an något i mig. Det var så fantastiskt vackert.

Intresset för den klassiska musiken tog verkligen fart när hon efter utbildningen började jobba som polis i Malmö. Så smått började hon gå på MSOs konserter.
– Jag trevade mig fram lite. Via mina barn fick jag en ny väninna och hon och jag började gå tillsammans och vi köpte abonnemang. 

Då spelade MSO på Stadsteatern, nuvarande Malmö Opera.
– Vilken tid det var! Sixten Ehrling dirigerade och jag var djupt fascinerad av persianpälsen på hans krage och när Sten Broman gick in på scenen – då kastades dörrarna riktigt upp. Vilken entré!

Fascinationen för dirigenter kom tidigt.
– Jag som jobbat mycket med insatser och gått ledarutbildningar med fokus på ”laget före jaget”, la märkte till hur dirigenten slår an tonen. Det gör även en kommenderingschef – men när jag försökte förklara detta var det inte många inom polisen som förstod mig.

Hon vidhåller fortfarande likheterna och är fortfarande lika fascinerad av hur musikerna följer dirigenten. Hon skriver dagbok och sparar en del program från MSO. De ligger under Beethoven-bysten på hennes piano.
– Beethoven, ja vi är kompisar numera när jag lärt mig mer om hans liv. Första gången, en sen höstkväll, gick jag på Beethoven-festivalen och kände mig berusad. Jag ringde en vän som undrade om jag körde, fast jag druckit. Men det var ju musiken…

Musik av Beethoven är en återkommande längtan för Ewa-Gun:
– Jag blir ännu mer berörd idag eftersom jag vet mer om hans liv. Och jag tänker att idag skulle vi kunnat hjälpa honom med hans hörselskada. Det gör mig ledsen.
Hon förklarar att hon är en känslomänniska.
– Om jag gråter när jag går på konsert? Skojar du? Klart jag gör.

I sitt arbete som polis har hon gjort särskilda insatser för musiken, skulle man kunna säga. Som när hon fick skydda den norska violinisten Arve Tellefsens ovärderliga instrument under kravallerna kring 30 november under 90-talet.
– Jag var alldeles ifrån mig. Jag skulle gå på konserten och blev kommenderad i tjänst, men jag tog på mig att skydda hans violin. Följden blev också att jag fick resa med till Norrköping där han spelade Beethovens violinkonsert vid invigningen 1994 av deras nya konserthus.

Hon förklarar också med ett leende att ”nöd bryter lag”, som när hon kallade till presskonferens utanför det gamla konserthuset eftersom hon var på konsert.

– Det var en särskild händelse på gång, någon form av insats. Jag hade den gula polisvästen i handväskan och tog intervjun där. Och när det ringde in efter pausen lämnade jag journalisterna.

Jane af Sandeberg

…

EWA-GUN WESTFORD

ABBONNEMANG: Guld

FAVORITSTYCKE: Beethoven är alltid nummer ett – hans pianokonserter och symfonier. Kanske allra främst hans Pianokonsert nr 5.

STÖRSTA KONSERTUPPLEVELSE: Många men kanske ändå Beethovenfestivalen 2019.