Möt Julia Isaksson, solist under Diplomkonsert

– Man kan säga att diplomkonserten är en masterexamen efter masterexamen, där fokus ligger på spel och interpretation. Syftet är att man ska få konsertvana och spela så mycket som möjligt inför publik. Musikhögskolan i Malmö har ett samarbete med MSO, så att vi som studerar på diplomprogrammet får göra våra diplomkonserter på Malmö Live, vilket är helt fantastiskt och unikt i Sverige. I examen ingår också en solorecital och en kammarmusikkonsert, men de kommer att hållas senare.

Vad har du för metoder när du repeterar in ett stort verk?

– Många olika. Jag spelar in mig själv och delar upp stycket i partier som jag övar gång på gång. Jag läser noterna och studerar orkesterns delar, så jag lär känna den notbilden också för att få helheten. Och så repeterar jag mycket tillsammans med ett andra piano, även om det inte är samma sak som att spela med orkestern.

Är det självklart att solisten ska spela utan noter?

– Ja, men man måste ju ha musiken i fingrarna ändå när det går så snabbt. Man måste kunna stämman så bra att man kan spela den när man sover. Det var för övrigt just Franz Liszt som började med att spela utantill på konserter. Men det är en intressant fråga: Var går gränsen för när det är OK att använda noter? Vi använder ju t.ex. oftast noter i kammarmusik.

I andra satsen av den här pianokonserten är det som att det brakar till två gånger, nästan som att pianisten faller över tangenterna. Hur tolkar du de ställena?

– Det är nog min favoritsats. Jag gillar uppbyggnaden, från den pampiga första satsen till det drömska och nocturneliknande i den andra. Jag tänker på olycklig kärlek under pianosolot i början av satsen, som byggs upp till klimax och sedan följs av en kort tystnad. Sedan kommer stråkarna in, och kort därefter de där braken. Det känns som ilska, eller som att bli hjärtekrossad. Andra satsen innehåller stor dramatik, nästan som opera. Den utgör en spännande kontrast till den lekfulla tredje satsen.

Hur förbereder du dig inför själva framträdandet?

– Inför min masterkonsert föreslog min lärare Francisca Skoogh, som också är psykolog, att jag skulle göra generalrepetitionen iförd konsertkläder. Det var en jättebra men läskig övning, eftersom konsertkläderna är laddade med så mycket nervositet. Men det hade en avdramatiserande effekt inför det riktiga konserttillfället, så det vill jag nog göra om nu inför diplomkonserten.

Tor Billgren