Mahlers ödesår 1907

Das Lied von der Erde skrevs mellan juni och september 1908, men de avgörande händelserna för verkets tillkomst ägde rum 1907 – Gustav Mahlers annus horribilis, och närmare bestämt under sommarmånaderna. Det var då den antisemitiska kampanjen mot honom i egenskap av konstnärlig ledare för Hovoperan i Wien nådde sin höjdpunkt. Det var då hans äldsta dotter Maria avled av scharlakansfeber och difteri, 4 år gammal. Det var då han själv diagnosticerades med ett allvarligt hjärtfel. 

Men det var inte bara för familjen Mahler som detta var en turbulent tid – nittonhundratalets första år var omvälvande för hela världen, och de demokratiska rörelserna var på frammarsch. 1906 hade Finland som första land i Europa infört lika rösträtt för män och kvinnor, och i England pågick suffragetternas kamp. I Österrike fick åtminstone män rösträtt 1907. 

Det skedde även omvälvande saker på teknikens och konstens område detta år. I Sverige uppfanns kullagret och Pablo Picasso målade Flickorna från Avignon, som var startskottet för kubismen.

Gustav Mahler hade blivit ledare för Hovoperan i Wien 1897 och innehade posten i tio år. Situationen för stadens judiska befolkning hade förbättrats under kejsaren Frans Josefs tid, 1848-1916, men samtidigt pågick en antisemitisk reaktion i Europa. 1894 hade den antisemitiskt motiverade Dreyfussaffären kulminerat i Paris. Kring 1906 ägde de pogromer rum i Ryssland, som senare skulle utgöra bakgrund för musikalen Spelman på taket. Och 1897 hade den antisemitiske politikern Hans Lueger valts till borgmästare i Wien. En av de som kom att lyssna till hans budskap var Adolf Hitler, som bosatte sig i staden just 1907, arton år gammal.

De antijudiska tidningarnas raljanta skriverier gjorde till slut att Mahler började se sig om efter andra jobb. Under våren 1907 inledde han förhandlingar med Metropolitanoperan i New York. Men så kom den ödesdigra sommaren. Dotterns död. Diagnosen. 

Mahler valde att arbetade sig genom krisen. I november tog han båten till New York med sin familj, och på nyårsdagen 1908 gjorde han sitt premiärframträdande på ”The Met”: Tristan och Isolde. Året efter fick han tjänst som chefsdirigent för New York Philharmonic, men fortsatte göra gästspel på operan. 

I och med uppdragen i USA påbörjades en tillvaro där han under vintrarna befann han sig i New York och dirigerade. Under vårarna och höstarna turnerade han i Europa, och sommarmånaderna tillbringade han i familjens nyanskaffade sommarhus utanför Toblach i nordöstra Italien. Vid en sjö en liten bit från huset fanns en stuga, som kom att bli hans sista kompositionsstudio. 

Det var vid återkomsten till Europa efter första säsongen i New York 1908 som han skrev Das Lied von der Erde. Här kombinerade Mahler romantikens två populäraste genrer: Den intima och poetiska romansen (på tyska ”das Lied”) och den monumentala symfonin. Han hade använt sång i flera av sina tidigare symfonier, men inte på detta genomgående sätt. 

Texterna hämtade han ur en samling tolkningar av kinesisk poesi från 700-talet, som han hade läst under sorgearbetet efter dotterns död. Och texturvalet uttrycker just tröst. Att möta sitt öde med ett melankoliskt leende, och söka tröst i berusningen och i glädjen över ungdomens sorglöshet. Att få kraft av världens skönhet. Under de sista minuterna sjunger altrösten: ”Jorden den kära, om våren blommar den upp överallt och grönskar åter. Överallt och evigt skönjes det blåa ljuset i fjärran – evigt, evigt …”

Tonsättaren fick dock aldrig höra detta sista ”ewig, ewig” klinga ut i konsertsalen. När Das Lied von der Erde uruppfördes i München den 20 november 1911, hade Gustav Mahler varit död i ett halvår. Han avled den 18 maj i sviterna av en hjärtklaffsinfektion och lunginflammation, femtio år gammal.

Tor Billgren