Lill Lindfors hyllar revyns kvinnor på Malmö Live
Nu lyfts revykvinnornas egna berättelser från en tid då kvinnor slogs för sina rättigheter lyfte revyerna samhällsföreteelser på ett humoristiskt sätt.
Lill Lindfors gjorde sin första revy redan nyåret 1960–61, och det blev också starten på hennes professionella artistkarriär. Det var i en nyårsrevy i Uddevalla, skriven av Hagge Geigert och planen var att fortsätta plugga på högskolan när den var klar. Men ödet, eller snarare revykungen Karl Gerhard, ville annorlunda. Han satte samtidigt upp en revy på Cirkus i Göteborg när han hörde talas om Lill Lindfors insats i Uddevalla och bad henne komma på audition. Hon valde ett nummer som Beppe Wolgers skrivit till henne för en föreställning på Hamburger Börs under sommarlovet.
Hon minns tillbaka och sjunger det hon gjorde då:
– "Stopp! Så heter sången som jag tänker lära dig. Stopp! Och när man sjunger får man inte röra sig. Man kan sjunga vad som helst, dansa vilka steg som helst." Och så blev jag godkänd och Karl Gerhard anställde mig. Jag tyckte kanske att han hade lite väl många verser på sina stycken, men att han var en oerhört skärpt revyskribent.
Birgitta Andersson anställdes på samma revy, som hette Ursäkta handsken, och tillsammans fick de uppträda med de mer erfarna revykvinnorna Katie Rolfsen, Dagmar Olsson och Cilla Ingvar. Att Lill Lindfors nu ska vara med och hylla sin egen generation revykvinnor tycker hon känns roligt:
– Det som lockade var att jag tyckte det var intressant, det var spännande, starka kvinnor.
I nya föreställningen Revykvinnor på Malmö Live ligger fokus på Wenche Myhre, Monica Zetterlund, Sonya Hedenbratt, Lena Nyman, Brita Borg och Gunwer Bergkvist – och Lill Lindfors själv, såklart. Flera av de uppräknade har Lill Lindfors jobbat med:
– Jag spelade då hos Karl Gerhard, vilket var en upplevelse, att få vara med och nosa på den generationen. Men sen stannade jag hos Knäppupp ett par år till, och gjorde bland annat musikalen Pyjamasleken, Nya ryck i snöret och I hatt och strumpa, och i de båda sistnämnda var Birgitta Andersson också med. Senare gjorde jag Konstgjorda Pompe på Gröna Lund med Hasse å Tage, och där var bland andra Sonya Hedenbratt med också.
Men vad är då egentligen en revy, menar Lill Lindfors, vad är skillnaden mot andra föreställningar?
– Den där begreppsvärlden är ju vag, det fanns också cabareter. Men jag tänker att revy är mer utklädsel, mer typer, och monologer. Det är ett snäpp till, mer skådespeleri än enbart sånger. Som jag ser det. Och revy speglar också ofta samhället, kommenterar samhällsföreteelser och driver med politiker för att skapa komik.
Även om det var starka kvinnor som stod på scen så var det en manlig värld vad gäller manusförfattande. Men Lill Lindfors tycker ändå att underhållningsbranschen på den tiden var öppen och fri:
– Jag upplevde de här kvinnorna som starka och tuffa. Vi hade möjlighet att sjunga och ironisera om karlar, det var ofta bitska nummer. De flesta textförfattarna var ju män, och det är klart att det säkert speglade ett synsätt på sina håll, men när jag tänker tillbaka på den här tiden som jag var med om, i början–mitten på 60-talet, tycker jag att det var en ganska fri bransch. Det handlade mycket om att vara en skicklig artist, bra sångare, bra skådespelare. Som jag har sett det. Det fanns homosexuella artister och det fanns svarta artister och vi umgicks ju allihop. Jag upplevde inom revy och musikal att det var ganska fördomsfritt. Men jag växte också upp med en klok, insiktsfull och fördomsfri mamma. Och det är ju inte klokt att det har tagit sån enorm tid att komma vidare vad gäller fördomar när vi har sån tillgång och kunskap genom tv och internet idag. Jag blir så besviken.
Lill Lindfors har länge haft ett starkt engagemang för flickors och kvinnors rättigheter och har genom UNICEF fått möjlighet att resa runt i världen och arbetat för flickor rätt att få gå i skolan.
– Kvinnors styrka ser kanske lite annorlunda ut ibland. Jag menar att kvinnor har inte lika starka röster som män, vi är inte lika fysiskt starka som de flesta män, men vi har nära till insikter. Därför att vi också ofta ser människor på ett inkännande sätt, vilket renderar en klokskap. Jag tycker ofta att jag möter kvinnor som är insiktsfulla och kloka i att handskas med sin familj, med sina närstående, med människor omkring sig. Och det är ju i hög grad en styrka.