Jacob Mühlrad hittar klanger som bottnar hos en stor publik
Vaknar du ibland och inser att du drömt musik du aldrig hört förut? Så kan det vara för Jacob Mühlrad, kompositören som lärde sig skriva ner sin musik först när han var runt 20 år. Jacob Mühlrad är född 1991 men har redan hunnit komponera musik för flera berömda internationella symfoniorkestrar, som Tokyo Symphony Orchestra, Radio France och Bamberger Symphoniker. I sitt första stora orkesterverk, REMS, finns partier där han just utgått från klanger som kom till honom i en dröm.
Det var långt ifrån självklart att Jacob Mühlrad skulle bli kompositör. Bara att läsa och skriva vanlig text var en utmaning för honom som dyslektiker. Men en gammal synt som fanns hemma skulle komma att göra stor skillnad i lägre tonåren. När han satte sig vid den och på gehör började ta ut melodier till klassiska verk som Mozarts ”Rondo alla turca” hittade han plötsligt något som var roligt. Att lära sig spela piano skulle förändra Jacob Mühlrads liv.
Egentligen hade han haft med sig musiken mycket längre än så. I en intervju för SVT berättar Jacob Mühlrad om hur han som sexåring fick följa med sin pappa till synagogan. Och kantorns sång påverkade honom starkt. Jacob Mühlrad kunde uppleva hur musiken speglades i broderierna som fanns i synagogan och som vuxen är musiken fortfarande ett sökande efter andlighet.
Hans musik har blivit känd inte minst för hur Jacob Mühlrad sömlöst smälter ihop olika musikaliska traditioner. Med en botten i den judiska musikaliska traditionen lyckas han på ett lekande sätt väva in både avantgardistiska musikexperiment och musikaliska intryck från både buddhism och sufism. Ofta med den klassiska orkestermusiken som ramverk. Men alldeles bortom etiketter och beskrivningar har Jacob Mühlrads musik en känslomässig resonans som hittar fram till en riktigt stor publik. Kanske hjälper det att han ofta utgår från något som vi alla kan relatera till, upplevelsen av tid, upplevelsen av att drömma, eller en längtan efter att kunna erfara världen som en helhet. Som han själv uttrycker det: ”Musik är en konstform som kan gestalta det som inte är musik”.
Kanske är det också därför som han med sådan lätthet kunnat göra så många olika slags musik. Och ta uppdrag som att göra filmmusiken till Bränn alla mina brev eller att samarbeta med stora svenska artister som Swedish House Mafia.
Jacob Mühlrad har berättat att komponerandet kom ur ett lätt desperat läge. Han led av att pressen att spela klassiska verk rätt inför publik och mitt under ett framträdande i en privat miljö började han i stället improvisera. Till all lycka fanns den ikoniske tonsättaren Sven-David Sandström i rummet och kom fram till den unge Jacob Mühlrad efteråt. Det var genom kontakten med Sandström som Mühlrad började ta fasta på sina improvisationer och börja skriva ner dem. Och dessutom tro på att det går att gå den här vägen, att bli kompositör.
Jacob Mühlrad har beskrivit musiken som en färgpalett av ljud som han är fri att måla med. Och just upplevelsen av att inte vara begränsad, eller censurera det som dyker upp är en viktig nyckel för kreativiteten. Hans bästa tips till en blivande tonsättare är ”Skriv så mycket som möjligt!”. Men inte bara det, det är också viktigt att våga ställa frågor till andra kompositörer och musiker. Återigen, öppenheten inför att det finns så mycket vi kan lära av varandra.
/Hedvig Weibull
Källa: SVT: Mästaren med Jacob Mühlrad