Fyrhändigt på flygeln

De äldsta pianostyckena för pianoduo publicerades 1777, men Mozart hade redan som barn komponerat fyrhändiga pianoverk för att spela med sin syster. Konserten inleds med hans delikata Andante med variationer i G-Dur (Kv 501). På Beethovens tid hade pianots popularitet ökat, och därmed efterfrågan på fyrhändiga verk att spela i hemmet av amatörmusiker, men han komponerade inga större verk för denna konstellation. Hans symfonier blev dock arrangerade för fyrhändigt piano av Hugo Ulrich, och publicerade 1870. Ödessymfonin, Beethovens femte, utmanar både instrumentet och pianisterna med sin kraft och komplexitet. 

Efter pausen ägnas konserten åt kanske en av de mest betydande tonsättarna för pianolitteraturen, men också den sista romantikern, Sergei Rachmaninov med anledning av hans 150 års jubileum. Han skrev sin andra symfoni 1906-1907 under hans tid i Dresden som präglades av självtvivel trots framgångarna med sin andra pianokonsert. Efter premiären i Sankt Petersburg 1908 då han dirigerade framförandet, förblir symfonin en av de populäraste och ibland kallas den för den mest ryska av alla symfonierna. Ni hör 3:e satsen ur den, Adagiot  i A-Dur. Konserten avslutas med ett tidigt verk av Rachmaninov, ”6 Morceaux, op. 11”, där allt återfinns: från det gåtfulla ”Barcarollen", folkmusiken i ”Chanson Russe”, det sorgsna i ”Romancen” till hans typiska kyrkklockor i det sista av de 6 styckena i sviten, ”Slava!”