Till Clara Schumann Torsdagskonsert

Om verket:

Gabriela Ortiz är Mexikos mest uppmärksammade tonsättare i sin generation, både i sitt eget land och internationellt. Säsongen 2024-2025 utsågs Ortiz till Composer in Residence vid anrika Carnegie Hall i New York, och i februari 2025 vann hon en Grammy för bästa nutida klassiska komposition. Ortiz fascinerades redan i unga år av Béla Bartóks och Igor Stravinskys förmåga att kombinera modernism med en djup förankring i sin egen kultur, och i det mötet skapa musik som talar till hela världen. Hon inspirerades att föra samman olika musikaliska världar och skapa sin personliga syntes av sydamerikansk traditionsmusik och avant-garde, där klassiska element blandas med rock, elektroakustiska inslag och multimedia. Hennes kraftfulla musik har ofta ett starkt rytmiskt driv, och hon strävar efter en balans mellan strikt struktur och fri improvisation.   

Orkesterverket Clara skrevs på beställning av New York Philharmonic Orchestra och uruppfördes i mars 2022 med Gustavo Dudamel som dirigent. Ortiz har genom att lyssna till paret Schumanns musik lärt känna deras personligheter och temperament, och i mötet med dessa två komplexa konstnärssjälar har Ortiz egen musik vuxit fram. Hon porträtterar deras karaktärer, deras äktenskap och gemensamma kreativa liv i föränderliga glidande klanger och känsloladdade melodiska fragment. Verket är en tacksam hyllning till Clara Schumann och alla andra kvinnor som under historien utmanat samhället genom att manifestera sin konstnärliga kraft.  

1. Allegro maestoso 

2. Romanze. Andante non troppo, con grazia 

3. Finale. Allegro non troppo 

1. Allegro moderato 

2. Scherzo. Vivace 

3. Adagio non troppo 

4. Quasi Menuetto  

5. Rondo. Allegro 

Om verket:

Den unge Johannes Brahms hade enorm respekt för den store Beethoven, och var tveksam till om han själv någonsin skulle kunna komponera orkesterverk på mästarens nivå. Clara Schumann, som var Brahms ständiga mentor och rådgivare, kallade ynglingens pianosonater och kammarmusik för ”förklädda symfonier” och uppmuntrade honom att komponera i större skala. Brahms gav sina första orkesterverk titeln ”serenad” för att föra tankarna till lättare divertissemang, men trots självkritiken visade Brahms redan här sitt skickliga handlag i klang och orkestrering. Till den idylliska pastoral han målade upp i Serenad nr 2 valde han bort violinerna och lät de lägre klingande stråkinstrumenten viola, cello och kontrabas ge en mjuk och jordnära fond till blåsinstrumentens vårligt smeksamma vindar, hornklangen från skogen och de rustika dansrytmerna. Serenad nr 2 är tillägnad Clara Schumann.