Vinterdrömmar Torsdagskonsert

Om verket:

Lili Boulanger föddes i Paris 1893 och visade sig tidigt vara ett musikaliskt underbarn. 1913 fick hon som första kvinna det prestigefyllda konstnärspriset Prix de Rome. Hon hade en mycket lovande tonsättarkarriär framför sig, men avled av ohälsa redan fem år senare, 24 år gammal. Under slutet av sitt liv assisterades hon av sin storasyster Nadia, som tog diktamen vid hennes sjukbädd. D'un matin de printemps (”Från en vårmorgon”) skrevs för piano och violin våren 1917. Hon färdigställde orkesterversionen i januari 1918, två månader före sin död. Det är ändå ett verk som spritter av energi. Man hör hur de skira kronbladen spänner sina muskler till det yttersta för att tränga igenom knoppens pansar. Man känner vårens glädje och förväntningar, och de studsande rytmerna ger förnimmelser av sensuell beröring.

Efter Lilis död gjorde Nadia Boulanger det till sin livsuppgift att sprida sin systers musik. Hon kom också att bli en av 1900-talets mest legendariska pedagoger i komposition och musikteori.

Pyotr Ilyich Tchaikovsky is one of music history’s preeminent melodists. While admittedly borrowing freely from folk music, he also had a unique ability to make the notes his own, to arouse the listener to empathy, movement and joy.

In 1865, at the age of 25, he was appointed Professor of Music Theory at the Moscow Conservatory. The following year he enjoyed a major success when one of his overtures was performed, spurring him on to begin work on his first symphony. Still teaching during the day, he composed frenetically through the night while chain-smoking. This workload led to a breakdown but in February 1867 the work was finally finished. Symphony No. 1, also known as Winter Daydreams, is liberatingly simple in structure. The main theme of the first movement is reminiscent of swirling snowflakes or a sleigh ride winding through a glittering snowy landscape. The slow second movement is built around a single yet incredibly beautiful theme, which is introduced by the oboe after two minutes. This melody conveys a timeless sense of nostalgia and might just as easily have been written by Elton John in the 1970s. This is followed by a merry and majestic scherzo and a finale that begins melancholically before concluding in jubilant optimism.