En hyllning till Ella Fitzgerald feat. Malmö SymfoniOrkester

Ella Fitzgerald (1917-1996) var i mer än ett halvt sekel den mest populära kvinnliga jazzsångaren i USA, och hon är än idag en stilbildare och förebild för många jazzsångerskor runt om i världen. Under sin livstid vann hon 13 Grammy-priser och sålde över 40 miljoner album. Hennes röst var flexibel, omfattande, exakt och tidlös. Hon kunde sjunga ballader, svängig jazz och imitera alla instrument i en orkester. 
Hon arbetade med alla jazzens storheter – från Duke Ellington, Count Basie och Nat King Cole, till Frank Sinatra, Dizzy Gillespie och Benny Goodman.

Ella föddes den 25 april 1917 i Newport News, Virginia. Efter föräldrarnas skilsmässa flyttade Ella med sin mamma till Yonkers i New York, och mammans nya pojkvän som hon fick ytterligare en dotter med. Under sin uppväxt fick Ella bidra till försörjningen, hon hjälpte lokala spelhajar med deras affärer. Ibland åkte hon in till Apollo-teatern i New York för att dansa och lyssna på musik. Femton år gammal förlorade hon sin mamma och strax därefter även sin styvfar. Ella och halvsystern flyttade senare in hos Ellas moster. De följande åren blev tuffa för Ella. Hon var deprimerad, det gick inte bra i skolan och hon fick problem med polisen. Senare har hon sagt att de jobbiga åren fick henne att mogna och än mer uppskatta sina senare framgångar i livet.

År 1934 fick hon, 17 år gammal, chansen i en amatörtävling på Apolloteatern i Harlem. Hon tänkte först ställa upp i dansklassen men efter att sett The Edwards Sisters ändrade hon sig och sjöng istället. Publiken var misstänksam men ändrade sig helt efter att Ella framfört Hoagy Carmichaels sång Judy. Som extranummer drog hon till med The Object of Affections och succén var ett faktum. Ella var dock mycket självkritisk och osäker utanför scenen. Hon trivdes bäst i rampljuset när hon sjöng, bara då kände hon sig riktigt hemma. Hon har själv sagt att ”uppe på scenen kände hon acceptans och kärlek och hon ville sjunga för publik resten av sitt liv.” Saxofonisten och arrangören Benny Carter spelade i orkestern den här kvällen och imponerades av hennes talang. Han började introducera henne för folk som kunde hjälpa till i hennes karriär.

Ella vann sedan de flesta talangtävlingar hon ställde upp i. 1935 fick hon möjlighet att sjunga på Harlem Opera House där hon träffade trumslagaren och bandledaren Chick Webb. Han erbjöd henne att sjunga på en danstillställning på Yale University och om publiken gillade henne så skulle hon få jobbet för $12,50 i veckan. Så klart gillade de henne och hon fick jobbet.
1936 fick hon göra sin första skivinspelning – Love and Kisses, som dock inte hade någon större framgång. Vid den här tiden sjöng hon med Chick Webbs band på prestigefulla Harlem’s Savoy Ballroom. Det var med låten If You Can´t Sing it, You have to Swing it som hon började experimentera med så kallad scat-song, ett sätt att härma hur instrumentalister spelar sina jazzsolon. Det kom att bli en viktig del i hennes varumärke under karriären; hon gjorde det helt enkelt till en egen konstform.1938, endast 21 år gammal spelade hon in låten A-Tisket, A-Tasket, låten blev en hit, sålde 1 miljon exemplar, låg 17 veckor på förstaplatsen på listorna och plötsligt var Ella berömd. När Chick Webb tragiskt gick bort 1939 tog Ella över bandet som fick det nya namnet Ella Fitzgerald and Her Famous Band. I samma veva träffade hon sin första man som visade sig ha ett kriminellt förflutet och äktenskapet blev kortvarigt. 1946 åkte hon på turné med Dizzy Gillespie’s band där hon träffade basisten Ray Brown, de gifte sig så småningom och adopterade en son som fick namnet Ray, Jr. Ray Brown jobbade vid den tiden för Norman Granz som producerade Jazz at the Philharmonic-turnéerna, som även gästade Sverige vid ett flertal tillfällen.

Norman blev hennes manager som nu ledde till internationella framgångar, samarbetet med Louis Armstrong samt hennes berömda ”songbook”-album med upphovsmän som Cole Porter, Duke Ellington, Johnny Mercer, Irving Berlin, Rodgers & Hart och som ikväll – the Gershwin Songbook. George Gershwins bror, Ira som har skrivit nästan alla texter sa vid ett tillfälle att ”jag hade ingen aning om hur bra våra låtar var innan Ella sjöng dem”. Nu tog karriären fart på riktigt. Hon uppträdde i alla stora TV-shower, turnerade över hela världen, sjöng med artister som Frank Sinatra med flera. Under åren mottog hon många fina utmärkelser bland annat ”the National Medal of Arts” samt blev hedersdoktor vid ett flertal universitet.

Det hårda arbetstempot satte dock spår i hennes hälsa och hon fick såväl hjärtproblem som diabetes med tiden. 1991 gjorde hon sin sista konsert på Carnegie Hall i New York, det blev 26:e gången på den scenen.
1996, 79 år gammal, gick hon bort i Beverly Hills och ligger begravd på Inglewood Park-kyrkogården i Kalifornien.

George Gershwin föddes 1898 i Brooklyn, New York. Under sin uppväxt var han inte speciellt intresserad av att studera, men överraskade sina ryskfödda föräldrar med att ha lärt sig spela piano i hemlighet. Vid 16 års ålder började han skriva låtar och redan 1919 fick han sin första hit Swanee med Al Jolson. 1924 började han skriva tillsammans med sin bror Ira som blev hans textförfattare mer eller mindre livet ut. De var otroligt produktiva med musikaler som Lady Be Good, Oh, Kaye, Funny Face, Strike Up The Band, Girl Crazy, Of Thee I Sing etc.

Även om han skrev många sånger hade han även ambitionen av att skriva ”seriös” musik och 1924 fick han en förfrågan från Paul Whiteman om att skriva en modern klassisk konsert. Resultatet blev Rhapsody in Blue, året efter kom pianokonserten Concert in F och mer skulle det bli.

1935 hade operan Porgy & Bess premiär som sedan spelats världen över och även blev film 1959. George dog knappt 39 år fyllda av en hjärntumör, när han var på toppen av sin karriär.

Brödernas sånger har även använts i ett otal filmer som Shall We Dance, A Damsel In Distress och An American In Paris och även i nyproducerade musikaler som t.ex. My One And Only och Crazy For You.

George äldre bror Ira föddes 1896 och var den första textförfattaren som fått Pulitzer-priset, i det här fallet för texterna till Of Thee I Sing. Ira var även nominerad tre gånger för en Oscar för olika sångtexter. Han fick många utmärkelser under sitt liv och tillbringade åren efter Georges bortgång med att bevara och dokumentera allt material han skrivit tillsammans med brodern för att sedan donera allt till ”The Library Of Congress”. Han avled 1983 i Beverly Hills, Kalifornien.

Brödernas sånger är en stor del av det som kallas “The Great American Songbook” och spelas och sjungs än idag.

Fritt efter http://gershwin.com