Mahlers trea

Mahlers Symfoni nr 3 är den längsta av hans tio. Med ett stort instrumentuppbåd med bland annat fyrdubbla träblåsinstrument, åtta horn, omfattande slagverk, altsolo, dam- och gosskör, två harpor och en stor stråkorkester, målar den 33-årige Mahler med breda penseldrag fram sin mäktiga symfoni där naturens berättelser står i fokus.

Första satsen illustrerar sommarens intåg och följs i tur och ordning av blommornas och ängarnas, djurens och skogens, nattens, morgonklockornas och slutligen kärlekens berättelse, vilken avslutar verket långsamt och rofyllt i den hymnlika sjätte satsen. Den inledande satsen är en halvtimme lång och avslöjar upphovsmannen genom den tydliga kopplingen till symfonisk marsch, något Mahler gärna använde i sina verk. Andra satsen lyfter fram ett annat av Mahlers kännetecken, folkmusiken, som tar plats i en ljus menuett som bildar stor kontrast till inledningssatsen. Tredje satsen, ett scherzo, handlar om en död gök, men med en komisk twist. Sats fyra är långsam och mystifierad genom Mahlers tonsättning av Nietzsches ”Midnattssång”. Femte satsen utgör med sin lustighet och käckhet en fin kontrast till de långsamma omgivande satserna. Dam- och gosskören kommer till sin rätt i denna sats, där imitation av kyrkklockor ockås förekommer som exotiskt inslag.

Mahler var sin tids ledande tonsättare och dirigent. Hans tio symfonier och chefskap för Wiener Philharmoniker, Wiener Staatsoper, New York Philharmonic Orchestra och Metropolitan gjorde honom till en kulturell centralfigur.