Kammarkonsert

Den produktive tyske tonsättaren Max Reger blev tidigt influerad av två vitt skilda tonsättare: Johann Sebastian Bach och Richard Wagner. Dessa präglade Regers skapande. Av Bach fick han det kontrapunktiska formtänkandet med tekniker som imitation, kanon och fuga och av Wagner fick han inblick i den harmoniska värld som mot slutet av 1800-talet kom att omvandla den romantiska harmoniken i grunden mot upplösningen av den harmoniska kadensen, något som banade väg för framtida stilistiska landvinningar hos de centraleuropeiska tonsättarna. Expressionismen i Österrike men också impressionismen i Frankrike är historiska exempel på detta. Första och sista satsen i Regers serenad, ett sent verk i hans produktion, är elegant musik som blickar bakåt som om den var skriven under wienklassicismen men i ett helt annat idiom. Andra satsen genomsyras av kromatikmed täta intervall som skapar en sammanflätad klangmatta och framstår som mycket modernare än yttersatserna.

Ljust och transparent klingar den österrikiske tonsättaren Franz Joseph Haydns divertimento mitt i hjärtat av den wienklassiska stilen med tidstypiska melodiska skalor, ackordiska kadenser och enkel rytmik. Musiken talar för sig självt. Den tredelade formprincipen A-B-A låg till grund för mycket av den tidens musik. Ofta tas korta delar i repris innan musiken leder vidare. Dessa stilistiska kännetecken utvecklades och förfinades till mästerskap både av Haydn och Wolfgang Amadeus Mozart innan Ludwig van Beethoven tog det wienklassiska arvet vidare. Men Beethoven lämnade snart det eleganta för det mer dramatiska sett över tid från 1800 fram till sin död 1827. Haydn var bunden till en kapellmästartjänst hos furst Esterhazy i mer än 30 år och komponerade en stor mängd verk, främst symfonier och stråkkvartetter, men från 1790, efter Esterhazys död, kunde Haydn åter verka som självständig tonsättare och företog då flera resor till London där han blev enormt hyllad för sin musik.

Idén om speglingar och spegelbilder är central i den finländska tonsättaren Kaija Saariahos duo ”Mirrors”. Hon har gjort sin egen version men ger också musikerna möjlighet att göra sina val av musikaliska fragment och spegla dem mot varandra på ständigt nya sätt. Därför finns det en lång rad möjliga versioner av verket. Utgångspunkterna för speglingarna är rytm, tonhöjd och klangfärg eller instrumentala gester och musikerna kan också välja om de speglar fragmenten vågrätt i en melodisk linje eller lodrätt i samklanger. Saariaho är en av sin generations ledande tonsättare och hennes musik har hyllats vid konserter och festivaler världen över.

I slutet av 1800-talet hade den polske tonsättaren Zygmunt Noskowski nått en respektfull position i Warszawas musikliv både som tonsättare, dirigent, lärare och skribent. Han anställdes som professor i komposition vid musikkonservatoriet 1888 och 1904 blev han andre kapellmästare vid filharmonin och två år senare kapellmästare vid operan. Noskowski fick sin högre musikutbildning vid samma konservatorium under 1860-talet följt av kompositionsstudier för Friedrich Kiel som vid den tiden var en av Europas ledande lärare i komposition. Efter studietiden frilansade Noskowski som dirigent innan han i början av 1880-talet slog sig ner i Warszawa för gott. Bland hans många kompositionsstudenter kan Karol Szymanowski särskilt nämnas, en av Polens mest namnkunniga tonsättare. Noskowskis romantiska kvartett op. 8 är ett givet repertoarverk som står sig väl i stil, tonspråk och form i jämförelse med samtida tonsättare som Johannes Brahms och Franz Liszt.

När den polska tonsättaren Hanna Kulenty påbörjade arbetet med ”Sugar-Fela Tango” hade hon idén att komponera ett enkelt, komiskt och tonalt tangostycke. I uppdraget ingick att hon skulle skriva för en flexibel instrumentensemble där varken instrumenttyp eller antalet instrument var förutbestämt, som ett spelpartitur för ensembler med varierande instrumentunderlag från vecka till vecka. Kulenty studerade komposition för Włodzimierz Kotoński vid Chopin Music Academy i Warszawa och därefter för Louis Andriessen vid Royal Concervatory of Music i Haag följt av seminarier och kurser i Darmstadt där hon mötte Iannis Xenakis och Witold Lutosławski. Kulenty tillhör de ledande tonsättarna i Polen och har belönats med en lång rad priser för sina verk, bland annat Rostrumpriset.