Pianokvartett i a-moll

Mahler, Gustav

12 min

”Denna komposition visar på en imponerande rikedom av idéer och en stor färdighet i utförandet som visar att han är en genial kompositör.” Ja, kritikern i Mährischer Grenzbote förstod att det han fått höra på en konsert i Iglau i september 1876 skulle kunna vara början på något väldigt stort – och man kan ju säga att han spådde rätt. Stycket kritikern hört var Pianokvartett i a-moll av den blott 16 år gamle Gustav Mahler. Mahler hade hösten 1875 börjat på konservatoriet i Wien och var en mycket flitig och framgångsrik elev. Förutom sina lektioner i piano, harmonilära och komposition deltog han ofta i Anton Bruckners lektioner i kontrapunkt, trots att det inte var en kurs han gick. I undervisningen ingick bl a att komponera kammarverk som sedan framfördes av konservatoriets elever. Av sparade programblad kan man utläsa att Mahler flera gånger fick kammarverk framförda, men dessa verk har gått förlorade. Det enda stycke som är kvar sedan studietiden är just kvällens pianokvartett i a-moll som uruppfördes på konservatoriet 10 juli 1876 efter att ha vunnit 1:a pris i en intern kammarmusiktävling. I originalmanuskriptet följs kvartetten av skisserna till ett Scherzo, också det för pianokvartett – så det är rimligt att anta att Mahler från början tänkt att det skulle bli en traditionell kvartett i flera satser.

Pianokvartetten lånar drag från Schumann, Mendelssohn och Brahms, alla kompositörer som man studerade och analyserade vid konservatoriet. Mahler citerar dock aldrig utan lutar sig mot de äldre mästarna och formar sin egen stil. Kvartetten består som sagt endast av en sats, men det är en ca 12 minuter lång sats i sonatform. Redan i styckets tredje takt presenterar Mahler sin tre toner långa grundidé till styckets melankoliska tema. Basstämman i pianot spelar en stigande sext följt av en halvtons-fall – ett klassiskt suck-motiv. Snart kommer stråkstämmorna in och plockar upp motivet. Ett lättsammare andra motiv dyker upp och Mahler får tillfälle att visa upp att han gjort sin läxa väl när han broderar ut musiken enligt sonatformens traditionella regler. När violinen och violan ägnar sig åt det nya temat återkommer cellon gång på gång till det melankoliska tre-tons-motivet. Trots regellydnaden skapar Mahler levande musik - och även om det inte är den mogne Mahler med sina stora orkestrar och klanger vi får höra så är det utan tvivel en stor konstnär. ”En imponerande rikedom av idéer och en stor färdighet i utförandet som visar att han är en genial kompositör.”

Senast uppdaterat: 2020-09-21